Ropa till mig

Jag vill inte ha tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor, ty alla skogens djur är mina…om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer… Nej offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste. Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig. Ps 50:9-15

Herren går tillrätta med Israels barn som tänkte att de hade gjort vad som krävdes av dem när de offrade enligt lagens bud. Men Gud säger att han inte är som de andra gudarna som inte är några gudar. Det är inte för att han vill ha mat att äta som de skall offra, nej offren var en förebild och en predikan: Gud själv skall komma och bära folkets synder, ja lida och dö för dem, för att folket skall bli frälsta genom denne ene. Deras gudstjänst blev istället för en Guds gåva till människor, människors gåvor till Gud. Vad skall jag med det till frågar Gud? Herren ville genom dessa offer förkunna att det fanns frälsning att få för den som tar emot Gud och hans löfte: ”Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig”. När är nödens dag? Det är varje dag som en människa lever utan Gud, även om han kan leva i yttre välstånd, även om han offrar tid och pengar till Guds rikes arbete, så länge han inte är räddad, frälst. Det kan också komma en särskild tid i en människas liv, en kallelsestid med sjukdom eller nöd för själen. Då ser människan att hon efter sitt naturliga tillstånd är under fördömelsen, ett förtappelsens barn och inte ett Guds barn. Låt mig så säga det så tydligt jag bara kan, för nu gäller det inte bara Israels barn eller människor i allmänhet, utan dig i synnerhet! Är du frälst? Har du ropat till Gud om att han skall frälsa dig från dig själv och din synd? Det är klart jag har kanske du tänker. Då vill jag bara avsluta med att säga att har du det, är du frälst så har det ett kännetecken med sig säger ordet här i Ps 50. Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig. Den frälsta människan ärar Gud med sin mun, i sitt hjärta och i sitt liv. Det är inte ett krav för att bli frälst, men det är en frukt hos den som är frälst. Ty ett gott träd bär god frukt.