”Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld. Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd.” Ps 102:4-5
Våra fäder från väckelsens tid kallades läsare. Förtjänar du ärenamnet läsare? Då menar jag inte om du läser tidningen och nyheterna eller texten som rullar på TV eller film, Kalle Anka eller liknande, nej den läsningen gör också världens barn och den kostar ingen möda. Min vän, frågan är om du äter av livets bröd, Guds eviga och sanna ord som är levande och verksamt. Det ord som slår dig ner och visar dig att du i dig är en förtappad syndare. Det ord som också har läkedom just för förtappade syndare som tappat allt hopp om sitt eget, det ordet som tröstar och styrker arma hjärtan vid nådastolen så att de får fröjdas över det som Han gjort färdigt och som han genom tron äger redan här.
Det är en märklig tystnad idag. Man nöjer sig med det man vet och så har man inga andliga bekymmer och därför uteblir också de andliga samtalen. Var är syndanöden, var är frälsningsfröjden? Var är sorgen och friden? När gladde du dig sist med en kristen vän över det Jesus gjort färdigt för dig för 2000 år sedan? När vågade du sist ”skämma ut dig” genom att öppna ditt hjärta för en kristen vän? Ja för vännen framför alla andra? När bekände du sist verkliga synder för Gud? Du mor, när fann ett av dina barn dig sist på knä i bön till Gud? Du far, när lärde du sist dina barn Guds ord i hjärta och sinne där du satt i ditt hus och när du gick med dem på vägen?
Ja du som läser detta när tillbringade du sist söndagen med bön och Guds ord? Ja hur många tänker inte, också bland de som bär det sköna Kristusnamnet, att de är färdiga med att hålla vilodagen helig när gudstjänsten är över? Bör vi inte så ta sanningen till oss genom att be, tänka på det vi har hört och pröva oss själva efter det? Sker inte det att hålla vilodagen i vårt hjärta, i det inre templet, ska vi inte där tjäna Gud genom att sätta all vår tro och lit till honom, åkalla honom i all nöd, be, tacka och lova, som vi lärt oss i det första och det andra budet? Ja, är svaret på allt detta för ”Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det” Luk 11:28
Så är söndagen inte bara en vila för kroppen, ligger man och sover halva dagen helgar man inte vilodagen, men när kroppen vilar får vi mer tid och ro till vår själs bästa. Saknas ordet är det ingen kristen vilodag. För gå sysslolösa och vila kan ju även de ogudaktiga. Därför syndar inte bara de allvarligt och grovt som föraktar Guds ord i fylla på krogar eller hemma, men alla andra som lyssnar till Guds ord som om det var vilket människoord och människotankar som helst, som går till predikan av gammal vana eller för att föräldrarna är med och sen går man hem igen och när året är slut, är man lika lite utan insikt som innan. Man har sett utan att se och hört utan att förstå. Så går söndagen, ja alla dina dagar i ett, som en rök försvinner de och är borta, så brått, så brått som om vi levde för evigt här på jorden, som om det var vårt sträv som byggde oss ett paradis här nere. För det du kallar ditt eget kan du offra tid och krafter, men hur blev det i Guds rike? Prioriterar du skatten på jorden eller skatten i himlen? Var inte för snabb med att svara! Dina gärningar visar var ditt hjärta hör hemma!
”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.” Mal 4:1-2